TBC

Tänkte bara kasta ihop ett inlägg för att ni inte ska glömma bort mig medans jag är så urusel på att upptera min stackars blogg.
Studierna tar upp det mesta av tiden och familjen vill även ha sin del av Lottakakan.

Jag och en klasskompis kastade in oss i bilen idag och drog in till stan för att vaccinera oss på lungmottagningen. TBC var sjukdomen och smärta var känslan.

För två veckor sedan traskade jag in hos företagshälsan för att kolla om jag hade antikroppar mot TBC. Det gjorde ont så ända in i helvete. För att uttrycka sig milt. Några antikroppar hade jag dock inte.

Förra veckan drog jag trots smärtan i färskt minne gladeligen upp ärmarna på tröjan och lät mina klasskompisar tömma mig på blod medan vi övade på venös provtagning.

Och idag var det alltså dags för själva vaccineringen. Volymen antikroppsblandning är inte stor alls. Men skillnaden mellan att få en nål instucken i en ven i armvecket och att få nån milliliter vätska insprutad precis under huden i axeln är enorm.
Lea som följde med frågade om det gjorde ont. Jag kved fram ett plågat "nej", för att inte skrämma henne inför framtiden.
Ute i väntrummet ramlade jag ihop i en soffa medans klasskompisen Krister gjorde stora ögon. Åtminstone ända fram till att han insåg att jag är en fjant som inte tål smärta. Fem minuter senare kommer även Krister ut ur rummet med sprutorna och ser påtagligt blek ut och mumlar något om att det svider nåt alldelens överjävligt.

Så så var det med det. Jag är visserligen en fjant, men jag är inte ensam om att tycka att en spruta under huden gör fruktansvärt ont :)

Nå. Prov i morgon.

Hjärtinsufficiens.
Lungsjukdomar.
Skallskador.
Leversvikt och dialyser.
Blodprov.
Provtagningslagar.
Blodet.
Chock.

Puss //L