Mitt liv är förkortat

Det hände något igår som fick mig att tänka på hur olycksdrabbad jag alltid varit. Klumpig. Lite som att jag har haft två vänsterhändre och två klumpfötter, sammankopplade med ett kylskåp till kropp. Jag var inte speciellt gammal den gången då mamma fick fiska upp mig ur ett hål i gatan fyllt med ostelnad cement. En annan gång åkte jag störtlopp nedför Bräntisbacken och flög i ett hopp. Kunde inte gå på jag vet inte hur länge. Och så vidare.
Jag och Johanna skulle på hockey en vår för hundra år sedan. Jag står blick stilla på den halkiga asfalten och drar århundradets vurpa. Från stillastående till liggandes. Förstår inte hur eller varför sånt här händer mig.

På sistone har jag dock inte varit riktigt lika olycksdrabbad. Fram tills igår.

Halva klassen samlades i vårdrummet för att öva lite på varandra. Vi tog blodsocker åt höger och vänster, injicerade varandra med vatten med en insulinspruta och tog venprover. (Plats för skryt; jag fick blod av alla ((ingen fick blod av mig.)) Klassen tyckte att jag var snål och gnällde över att jag inte delade med mig av mitt blod. Vi bestämde att Krister, som lyckades ta blod av mig för några veckor sedan, skulle avsluta med att försöka dra blod av mig igen. Medans han misslyckades började dom andra städa undan. Det sista att städas undan var stasen som satt på min arm. Jag kikar in i skåpet som är fullt med farligheter. Petar lite på en kartong för att se om det är kartongen för stasarna. BRAK låter det, tätt följt av ett öronbedövande KRASCH. Hela hyllan som är fullproppad med allehanda spännande saker rasar ner över mig. Jag ser för mitt inre öga hur tusen kanyler perforerar mitt ansikte och hur miljoner glasrör kraschar i golvet.

Det blir alldelens tyst i klassrummet och jag funderar på varför jag inte får någon hjälp. Jag har ju åtminstone lyckats rädda en femtedel av innehållet på hyllan. Själva hyllan vilar på en annan hylla (min) och jag försöker hålla upp den samtidigt som jag inte ska tappa något av allt jag håller i. Efter en stund säger jag lite försynt att jag håller i en massa saker som kan rasa om jag inte får lite hjälp. Då kommer alla tillrusandes.

Det visade sig att alla hyllor i skåpet är på väg att rasa. Inget gick sönder och inget behöver kastas bort pga kontaminering. Golvet blev dock fyllt av kanyler och rör som spriddes runt halva klassrummet. Mitt liv förkortades med ungefär två timmar av den här händelsen.

Har fått tillbaka två prov.
Ett om flyktingar och ett sjukvårdsprov.
MVG, MVG.
Tack tack.

Ikväll blir det tjejfest!

Puss //L