Pippi.

Hade Loa med mor över på besök för en kräftskiva. Flickorna var naturligtvis inte ett dugg intresserad av kräftorna mer än att bli jagade av dom.
Istället roade dom sig kungligt med att laga soppa. Nedan ser ni en liten kastrull jag hittade dagen efter med vad dom ansåg vara lämpliga ingridienser till soppan.
NonStop, kalvbuljong och lite smådelar från ett Kinderägg. Nån som vill ha?





Lea nyklippt med håret bakom öronen. Looking mental.










Senare diskuterade vi möjligheten att låta hennes hår växa ut, vilket hon uttryckte en vilja om. Men eftersom hon ett ögonblick senare konstaterade att 1, hon inte passar i pippilotter (se bild nedan där hon demonstrerar detta) och 2, hon inte tycker om hårsnoddar och spännen, struntar vi i det tills vidare.
Kan meddela att jag är den sista som blir förvånad om hon visar sig vara gay senare i livet. Pojkigare flicka får man leta efter.
Det enda flickiga hon gör är att leka med MyLittlePonny.

Fast det hindrar ju inte henne från att vara det mest ljuvliga barn jag någonsin träffat :)

Utöver det går tankarna till Emanuel och hans familj. Det finns ingen rättvisa här i livet.

"En ängel till jorden kom, log och vände om."

Puss //L

Uppdatering av livet.

Jag är hemskt ledsen att jag varit så dålig på att uppdatera er på sistone. Vi har snurrat omkring bland stugor och andra trevliga ställen på semestern och jag har inte riktigt haft tid, ork eller lust att skriva nåt.
Här kommer dock nåt, så håll till godo.

Idag var vi en sväng förbi Kvarnhotellet i Överklinten. Maken stannade hemma medans jag, dottern och morfadern åkte iväg för att äta glass och kanske hitta nåt litet äventyr.
Det första vi hittade var vatten.


Det var lite läskigt med vattnet, så Lea satte sig på parkeringen och filosoferade bland gruset en stund istället.


Morfar pekar ut den farliga forsen och förklarar något.

Iiiiiiiiiih! Vatten!!

Efter en närmare titt var hon inte lika rädd för det högljudda vattnet längre. Mamman däremot blev rätt skitis när flickebarnet kastade sig ut på en sten ett par meter från den dånande forsen.

Lea hittade en stig som ledde upp till en åker där det stod konstiga vita knölar. Man kliar sig lite i skallen och funderar.

På vägen hem fick mamman bära barnet över bron. Det måste ha varit ett väldigt farligt vatten det där.

Annars intet nytt under solen. Vi njuter av dom sista semesterdagarna och tar det lite piano.

Puss //L