Vi skapade Stålmannen!

Jag skrattade så gott. Flickebarnet bestämde sig häromdagen för att klä ut sig till ett lejon. Tänk så himla lämpligt. Vi råkade ju ha just en lejonkostym hemma. Arvegods från barnets farbror.
Sagt och gjort. Lejon it is. Nedan får ni ett smakprov av hur det ser ut när ett lejon kommer ut ur garderoben.


Ett tag senare hittade hon sin baddräkt. Även den skulle testas. I sin iver missade hon att ta av sig kalasbyxorna, vilket skulle visa sig bli ett synnerligen modigt och lyckat modeval. Så mycket mer söt blir man nog inte.

Det hela fick mig att tänka på när jag var liten och var ute i Rödåsel med syskonen Alexandra och Markus. (Alltså inte mina syskon utan ett syskonpar.)
Vi lekte och hade skoj en hel helg. Vid något tillfälle klädde Markus ut sig i blåa långkalsonger, röda kortkalsonger och ett blått lakan som slängkappa. Vi hittade ett gammalt läppstift i ett toalettskåp som vi ritade ett stort S på hans bröst med och looken var given. Det är därifrån skaparen av Stålmannen fått sin inspiration. Naturligtvis.

Ett par veckor senare i mitten av juni, fortfarande i Rödåsel, började det snöa.
Jag blev väldigt nedstämd. Sommaren hade knappt börjat innan den försvann igen. Min sorgsenhet har skapat munterhet hos min mor otaliga gånger.
Hur skulle jag kunna veta att sommaren skulle komma tillbaka igen i ett naffs?!?

Ikväll blir det fransk löksoppa till middag innan arbetshelgen startar. Wihoo.

Puss //L