Ägg.

Det är påskdagen och klockan är lite drygt nio på morgonen. Jag ska snart gå och lägga mig, men måste först delge er mitt missnöje.
För det första är jag mer förkyld än vad en karl någonsin kan vara. Det vill alltså inte säga så lite.
För det andra har jag inte fått ett enda påskägg!
Eftersom jag jobbat i helgen har Maken fått uppdraget att köpa ägg och innehåll till flickebarnet och placera ut det i hennes säng medans hon sov. Antagligen var uppdraget alldelens för komplext för att han samtidigt skulle kunna forma en egen tanke om att jag kanske skulle få mig ett ägg också.
Nu ska dock inte all skuld läggas på Maken. Han gör säkert så gott han kan. Vet inte vilka traditioner han har från sin tid som ung.
Min kära mor ska naturligtvis också ha en del av skulden.
Det är HON som vaggat in mig i ett liv i förvissningen att påskägg är något som i stort sett kommer flygandes in i munnen på en när påsken vankas.

Vad är detta för STIL?

Här har man påskpyntat, målat ägg, dekorerat påskris och varje dag omstrukturerat kycklingar och tuppar i fönstrena eftersom flickebarnet bestämt sig för att alla ska vara i samma fönster.
Och vad får man för detta?

Nä just det. Inte ens ett sketet påskägg.

Nu går jag och lägger mig utan att borsta tänderna. Jag är för trött för det. God natt!

Puss //L

PS. På vägen upp på övervåningen ska jag sno några chokladkolapluppar ur Leas ägg!

Glad påsk!

Eftersom jag jobbar hela påskhelgen och inte kommer att ha tid att blogga något tänkte jag bjussa på en liten påskkärring redan nu.
Det är en gammal goding från Leas andra påsk. Hon var dryga året. Detta är för övrigt den enda gången någonsin som jag fått sminka och klä ut Lea till påsk (eller någon annan högtid heller för den delen).

Puss //L

Tröjan var viktigare..

Ni tänker: Jahapp. Inte den bästa bilden av flickebarnet.
Det har ni ju fullständigt rätt i.
Tanken var att hon skulle hålla upp pappret hon har i handen så alla fick se vad det var. Tyvärr visade det sig att hon var mycket mer intresserad av att visa sin nya tröja.
Hon kastade av sig kläderna och kröp in i MyLittlePonny-tröjan och började sedan gråta när jag frågade om hon ville testa klänningen jag också köpt. Hon ville nämligen inte alls ta av sig sin nya fina Ponny-tröja.
Nu undrar ni kanske vad det är för papper flickan håller i handen. Jo det ska jag tala om för er. Det är ett bevis på att jag skrivit teoriprovet för B-körkort och fått godkänt.

Puss puss på er :)

//L


PS. Notera ett av påskäggen. Guldfärgat med glitter på. Mamman hade en liten orgie i kitch på Öppna Förskolan. Det var knappt så dom andra barnen fick nosa på äggen innan jag stal dom och målade dom i guldglittriga färger :)

Att gömma sig och fastna.

Dottern tycker väldigt mycket om att gömma sig. Oftast gömmer hon sig på dåliga ställen som under bordet där hon hittas fort. Andra gånger gömmer hon sig där man inte alls hittar henne förräns hon börjar gnälla för att hon inte blir hittad. Eller för att hon som i bilden nedan har fastnat. Har försökt förklara att det är dumt att gömma sig bakom soffan. Där är det lätt att fastna. Informationen fastnar tyvärr inte lika hårt i skallen som Lea bakom soffan.

Ibland är man trött också. Då somnar man och ser väldigt avslappnad ut. Det blir nog inte skönare än så här.

Ikväll är det dags för schlagerfest! Peppet är enormt och räkorna är framtagna på tining.

Puss //L

Fil.

Okej, jag kastar väl in en bild på den fantastiska filtallriken då.

Posering.

Tre år och tre jordedagar.
Stoltserar med sina fantastiska födelsedagspresenter. En bob, en cykel, en röd spark och en massa annat småkraffs och jox.
Den röda sparken har gjort stor succé! Idag har den testats. Det gick bra överallt förutom när hon skulle över övergångsstället. Just där var det inte så mycket snö och det var svårt att fatta att man skulle lyfta sparken. Orkar inte gå in på detaljer, men återigen har vi skapat trafikstockning i Robertsfors. Rätt skillat med tanke på att invånarantalet i byn nätt och jämnt kommer upp i 2000 och att det finns exakt noll (0) trafikljus.
Å andra sidan är alla här idioter i trafiken, så dom förtjänar en liten kö pga barns (barnets) oförmåga att fatta övergångstekniker.

Nedan har ni en poserande treåring. Egentligen ville hon att jag skulle ta en bild på en tallrik med fil, men barnet kändes som ett mer lockande objekt att fotografera.

Puss //L