Tre år.

I morgon fyller det fantastiska mirakelbarnet Lea tre år. Idag har vi haft barnkalas här hemma. Jag har väldigt svårt att tänka mig att det verkligen kan vara så att det är tre år sedan hon skrikandes kom ut och påbörjade sitt jordeliv genom att kissa på mig. Här ovan ser ni en bild av när hon var ett par veckor gammal. Liten och oförstörd.

Nedan ser ni en bild från idag av en otåligt väntandes Lea brevid sitt muffinsträd.
Notera att jag bakat inte mindre än fem olika sorters muffins.
Hållarna överst var dock för små för mina muffins, så där fick några bullar kröna trädets krona.
Poetiskt vackert :D

Tre år.. helt otroligt. För bara nån dag sedan kunde man enkelt gå omkring med henne på armen i tre timmar utan att bli alltför överansträngd.
Idag orkar man på sin höjd bära henne ner och sen upp för trappen på natten när hon ska kissa.
Ack, tiden går.

Puss //Lotta - en treårings mamma.

Baaaaaaarn.

I lördags bjöds det på schlagerafton här ute i Robertsfors. Jag ringde hit Loa och hennes mamma på lek och ett par öl. Tjejerna skulle sova över och barnen var alldelens till sig i trasorna. Dom levde rövare, styrde omkring dockvagnarna och hade en dansuppvisning. Framförallt Loa hade oanade talanger i balett!

Dagen efter hade vi en slö morgon med söndagsfrukost och Rått Olle i soffan.
Nån gång mitt på dagen tog vi alla vårt pick och pack och drog in till stan, där vi skulle gå på möbelaffär och senare shoppa lite födelsedagspresenter. Jag fick mig ett nytt täcke, några ljusstakar till mitt badrum som förhoppningsvis blir klart nån gång och lite annat krimskrams. Lea tiggde till sig en giraff i trä som hon tyckte var fantastiskt vacker. Eftersom hon alltid hittar något djur i trä på Mio som hon vill ha bestämde vi oss för att eftersom hon fyller år i helgen skulle hon äntligen få sin första vuxenpynt.
Sedan vidare mot leksaksaffären där vi totalt lurade den stackars blivande treåringen. Hon fick själv köpa en lustig studsboll medans vi smusslade undan tre fantastiska presenter. Vi är bra fiffiga föräldrar.

Efter det bar det av till Loa för mer lek och middag.
Dagen var alltsomallt väldigt lyckad.

Väl hemma fick jag ett telefonsamtal av Loas mamma. Hon har upptäckt hur barnen har kommit över någon slags köttkniv och upprepade gånger stuckit hål i föräldrarnas säng. Utöver det har dom haft sönder några prydnadsägg också.
Jag skulle just berätta för Maken vad barnen gjort när jag tittar upp i taket och bildligt talat bajsar på mig. Jag gör Maken uppmärksam på det underliga nya mönstret i taket varpå han rusar upp på övervåningen.
De tidigare nämnda barnen har varit och lekt inne i badrummet på övervåningen, där dom inte fick vara, och på något vis halvt vält elementet (som inte satt fast i väggen eftersom kaklet är på väg upp). Vatten har runnit ut, men inte på golvet i badrummet. Nej nej nej. Det har runnit ut mellan golvet på övervåningen och taket på nedervåningen.

Tack så mycket Loa och Lea. Vilken fantastisk dag dom haft. Först gett oss vattenskador och sen styckmördat en säng. Ibland är dom tämligen billiga dom små liven.
Själv har jag legat vaken halva natten och funderat på hur mina vänner skulle reagera om jag gav bort Lea till nån intet ont anande människa..

Först på förmiddagen idag har det slagit mig att dom faktiskt kunnat dö när dom försökte mörda sängen. Tänk om nån huggit fel och kniven åkt in i någon mage eller så.
Fyfan.

Över och ut.

Och stick och brinn!

//L

Blank.

Jag hänvisar till föregående inlägg.

Puss //L

Fantastiska moij!

Jag är en fantastisk barnvakt. Faktiskt skulle man kunna säga att jag är en fantastisk människa i allmänhet.

Puss //L

Åååblä.

Nja.

Har väl egentligen inte så fasligt mycket att säga mer än att jag är trött och att jag inte kunde sova brevid Lea ikväll, eftersom hon snarkar så högt. Hon verkar vara sjuk.
Dessutom är jag gränsänka. Maken är i stockholms skärgård och lever lyxliv. Visserligen kamouflerat till utbildning, men ändock lyxliv. Maten lagad, sängen bäddad, fungerande dusch..
Också ett par öl i glada vänners lag varje kvällar.
Jag går och lägger mig nu.

Feline: Jag ser gärna att du bakar dom där kakorna. En laddning till alla och en laddning till Leas kalas. Perfekt! Då säger vi så.

Puss //L

Jag är kär.

Väldigt kär.
Om Maken någon gång skulle få för sig att dumpa mig, så tänker jag ägna resten av mitt liv till att stalka den här mannen. För en man, det är just vad han är.
Ni undrar kanske vem jag talar om.
Jag ska berätta.
Det är Per Morberg.
Denne gigant!

Något med denne man gör att han utan större kontroverser kommer undan med att snyta sig i armbågen, dra fingrarna genom det flottiga håret och sedan stoppa ner pekfingret i såspannan för en avsmakning.
Visst finns det folk som faktiskt stör sig på att han tvättar potatis på gräset med högtryckstvätten, men dom blir bryskt nedhyschade av alla oss andra som fallit som furor för denne man.
Själv blev jag varse honom när jag läste på Strömbäck. Efter en dag av hårt studerande (-host-) sjönk man ner i en fåtölj och glodde på Vita Lögner, som visades på eftermiddagarna. Fantastiskt hjärndöd tv. Nå, där spelade han iaf den elake Roger Rönn. Mumsig värre!
Folk hävdar att han även spelade evil i Rederiet, men jag kan inte uttala mig så värst om det. Kommer inte ihåg nåt från dom avsnitt jag faktiskt såg av Rederiet.
Hur som helst! Efter att ha sett Så som i himmelen var jag såld för livet.
He will be mine. Oh, yes. He will be mine! -Wayne´ar-

Nä men om vi ska vara lite allvarliga här. Han är fantastisk.
Mamma, du borde se Vad blir det för mat :)

Det här blir en spännande helg. Jobbar hela helgen. På lördag jobbar även Maken, plus att det är barnkalas då. Lösningen blir att jag jobbar i natt, kommer hem, är vaken med Lea, går på kalas tills Maken kommer hem från jobbet. Då får jag sova. Förhoppningsvis. En liten stund iaf. Sen blir det att jobba igen.

Nånå, ska återgå till Thomas - det lilla blå tåget.
Jippie.

Puss //L

Långrandig.

Stort pådrag nu. Härmed är bloggens tidsinställningar tillfixade. Nu kan vi lugnt andas ut igen.

Ligger (i vanlig ordning) i soffan och slappar. Lea är uppe på övervåningen och spelar Kalle Kunskap på "hennes" dator. Datorn är naturligtvis inte hennes. Den är tillhör Maken och är inköpt för att vi ska slippa en massa bajsiga program program som slukar plats och fart i den här datorn.
I vilket fall som helst är Lea rätt övertygad om att det är hennes dator. Kanske med tanke på att vi installerat Kalle Kunskap i den och att vi så gott som aldrig använder den.
Det där med att vi sällan och aldrig använder den är ju också en intressant grej..
Varför används den så sällan? Jo, det finns inget internet till den.
Maken har fullt upp med att försöka lösa det där med mIRC´en i väggen där uppe. Det hela innefattar plaströr inne i väggen, vilket inte verkar funka så bra alls.
Det är lite lustigt att vi ju har internet i huset, men ingen faktiskt kontakt.
Hela saken har inte varit intressant tidigare eftersom vi kör på trådlöst. Men så kom ju den dagen vi köpte en ap-billig dator för lagring av bajs, och missade att kolla så att det fanns en krok för trådlöst nätverk i den. Hmf!

Nå, ska väl inte gnälla över det. Plaströr i väggen är inte min huvudvärk.

Nu ska jag sätta mig upp, hitta modyten till dvd´n och stänga av Thomas - det lilla blå tåget. Sen ska jag laga renskav.

Puss //L

Smurto.

Jag fattar noll.
Ligger i soffan och funderar. Med datorn på magen, i vanlig ordning.

Kom hem från jobbet ovanligt sent. Halv nio eller så. Surrade lite med Make och dotter. Somnade klockan nio. Vaknade strax innan ett och tänkte: Så bra att jag vaknade av mig själv.. nu stiger jag upp.
Efter mystisk frukost och lite slapp i soffan inser jag att .. ojoj, klockan är bara strax efter elva.
Ska jag ha sovit endast två timmar?
Som sagt. Jag fattar noll.

Annars kan jag lugnt konstatera att jag för tredje gången missat min chans att visa lite civilkurage i bussen. Alltså ang dom där människorna som röker eller har enorma mängder parfym på sig i allergiutrymmet i bussen..
Man kan undra när jag ska ta mig i kragen.
Risken finns att det blir aldrig.

Fem nätter till, sen långledig igen. Wooh.
Och med lite tur kommer den där långledigheten att slås ihop med murarbesök, så badrummet blir färdigt. Är laddad till tänderna.

Också en sak till!
Jag gillar inte mitt jobb längre.
Dessutom vill jag ha ett nytt knä.

Och hör sen!