Furumonstret.

Morsan ringde igår mitt på dagen och frågade om jag ville följa med och se Patrik Isaksson och Sara Dawn Finer på kvällen.
- Ooooh, vilken fantastiskt snäll mamma du har, sa vännerna.
Vad jag inte berättade var att jag inte alls var förstahandsvalet. Förstahandsvalet låg hemma i dubbelsidig lunginflammation. Exakt så snäll är det heliga moderskapet ;)

Nå, det blev iaf en väldigt trevlig kväll. Maken körde glad i hågen in mig till stan och yrade om att det var länge sedan jag fick göra något kul.
Var det?
Ptja, om man jämför med allt skoj han får hitta på nuförtiden med utbildningsresor, chefskurser och Gud vet allt så antar jag att mitt liv ser ganska grått och dyster ut.
Fast det är naturligtvis inte så jag ser på saken. Jag får ju vara hemma med avkomman varje dag. Tack och lov.
Hur som helst var konserten riktigt bra. Den började väl sisådär. Bra men inte så man kissade på sig direkt. Efter en halvtimma eller så började det hända grejer och konserten utvecklade sig till en av dom trevligaste jag varit på faktiskt.
Inte för att nånting går att jämföra med Metallica på Stockholm Stadion, men ändå :)

Och på tal om inte det så är det helg nu. Maken kommer hem om sisådär två timmar, när han har hämtat bilen som är på reparation och Leas nya säng.
Det första jag ska göra i morgon är att löpa över på Järnia och köpa färg att måla furumonstret med.

Det var väl allt för denna gången skulle jag tro.

Dagens låt blir på begäran av Lea (för tusende gången) Bockarna Bruse.

Puss //L