Ensam i pölen.

Trodde dagen skulle bli en klockren katastrof. Jag har ju varit fantastiskt förkyld den gångna veckan och idag var det dags för första dagen i veckan då Lea skulle vara ensam hemma med mig.
Men se det blev ingen katastrof. Förmiddagen spenderades efter en tyst överenskommelse i lugnhetens tecken. Vi byggde lite pussel, läste ett par böcker och såg på Bilar.
Fantastiskt bra film för övrigt.
Medans Lea sov efter lunch murade jag ner mig i soffan och drog av en film. En av de mest romantiska av de romantiska jag någonsin sett. Dagboken. Precis tillräckligt sliskigt för mig och min förkylning.
När barnet vaknade kände jag mig faktiskt lite friskare, vilket resulterade i en promenad till affären. Lea cyklade på sin trehjuling och höll sig faktiskt på trottoaren nästan hela turen.
På väg över övergånsstället var Lea tvungen att stanna och plocka upp en sten som såg intressant ut, vilket orsakade trafikstockning (i centrala Robertsfors, invånarantal 2000).
Direkt efter hemkomst packade vi en väska och susade iväg de tvåhundra meterna vi har till badhuset. Väl där satt vi i barnpölen. 3x3 meter. Två decci djupt. Dom andra barnen lekte med sina föräldrar i den stora bassängen och hånskrattade åt oss. (Möjligen hände det senaste endast i min fantasi.)
Det kändes hur som helst väldigt förödmjukande att sitta i plaskpölen med en 2½-åring som vägrar leka med sin mamma i den stora bassängen, medans barn som knappt slutat amma tryggt flöt omkring i (Leas ord) "storbarnsbassängen" med stora flytpuffar på armarna.


Fiskuppdatering: Fiskarna lever och verkar må hyggligt än så länge.

Dagens låt: Highway to hell - AC/DC - Har nynnat på den hela dagen. Gruvligt störande.

Puss //L